Hej!
I denna nya utgåva av Poesibladen har jag glädjen att presentera min hedersgäst María Miranda, boliviansk poet som med oss delar ett urval av sitt poetiska arbete där hon med en nostalgisk ton överskrider nuet och, utifrån rådande kärleksbrist, utvecklar ett filter av hopp. Petter Birgersson har tolkat hennes dikter som illustrerats av konstnären Ana María Beaulieu www.artmajeur.com/anabeaulieu.
I OUTGIVET/POESI kan du bekanta dig med dikter från min Anteckningar av en oidentifierbar statslös.
I BLANDAT/BILDER har jag lagt upp bilder från de senaste uppläsningarna och presentationerna. Länken till tidskriften Fjärde Världens intervju apropå boken Abya Yala. Genocidio y esclavismo finns i BLANDAT/INTERVJUER.
Men innan vi kommer dit skulle jag vilja dela en dikt som skrevs av den kastilianske poeten León Felipe (1884–1968) för mer än hundra år sedan:
Så synd!
Så synd om denna väg var många mil lång
och om allt alltid upprepade sig,
samma byar, samma värdshus,
samma flockar och samma hjordar!
Så synd om detta liv – vårt liv –
existerade i tusen år!
Vem skulle uthärda det ända till slutet?
Vem skulle stå ut med allt utan att protestera?
Vem läser tio seklers Historia och slår inte ihop boken
när de ser samma saker, men med ett andra datum?
Samma män, samma krig,
samma tyranner, samma kedjor,
samma bedragare, samma sekter
och samma, samma poeter!
Så synd att allt alltid är så här, alltid på samma sätt!
Även om vi inte tror att historien alltid upprepar sig på samma sätt är det mycket svårt att inte dela den känsla av sorg och innesluten vrede som uttrycks i denna dikt.
Politiskt herravälde och ekonomisk kontroll som priviligierade minoriteter utövar och utövat från maktcentra under århundradenas lopp har tyvärr fulländats tack vare nya tekniska framsteg. Det är inte bara tyranner eller extrem fattigdom som kedjar oss, kedjor är inte längre bara gjorda av järn. Vi köper dem själva på marknaden och bär dem gärna vart vi än går. Makthavarna har nu möjligheter att kontrollera varje sekund av vårt liv.
Vår civilisation, som är så västerländsk och så vetenskapligt och tekniskt avancerad, ligger också i framkant när det gäller produktion och användning av allt kraftfullare dödliga vapen. Det är därför inte konstigt att vår civilisation underblåser krig och folkmord som i Gaza och Ukraina och skapar despoter och bedragare som Vladimir Putin, Benjamin Netanyahu eller Donald Trump och hans hov av dollarmiljardärer vilka är lika grymma, om inte grymmare, än de mörkaste karaktärerna i homo sapiens historia. Vår starkt kristna civilisation hedrar dem i partier som kallar sig demokratiska och skyddar dem i ekonomiska, ideologiska och religiösa sekter. Dessa minoriteter har i dag makten att göra det falska till sant, att skövla naturen för sin egen vinnings skull och att utrota människor och djur och allt som hindrar deras bedrägliga strävanden.
Historien upprepas dock inte på samma sätt, även om ojämlikheter, förtryck och krig upprepas. Och poeterna, ja, kanske är det alltid samma poeter och författare som kastar sig till marken inför den ”mäktige riddaren Herr Pengar” även om det finns de som vägrar att göra det. Och kanske mest relevant: detta är inte en tid för att tycka synd om och ännu mindre ge upp, det är en tid av motstånd och kamp, samma kamp som förs av ungdomarna som Greta Thunberg väckte ur deras tonårstid. Samma motstånd som görs av de förtryckta ursprungsbefolkningar som anklagas för att vara terrorister och fängslas och mördas därför att de försvarar vattnet och luften som allt levande behöver.
Vi hörs!
Juan Carlos
2025 03 15