Jonas Modig, född 1943, är jurist och har huvudsakligen varit verksam som förläggare och förlagschef inom Bonniers.
Som poet debuterade han på Norstedts förlag 1968 och återkom där med diktsamlingen Annandagar 2007, följd av ytterligare fem diktsamlingar, den senaste med titeln Punkterna på kartan.
Ett surrande ljud, transporterat från punkt till punkt under det kraftfält i oktobers stjärnhimmel som skyddar oss långt över jordens yta. Genom snårskogen, granplanteringarna, dimman över myrens hålögda torka. Fågelsträckens geometriska mönster. Rop ur sammanväxt sly. Bodens takplåt visslar när vinden trevar under linningen.
Älgkalven rusar genom restskogen, övergiven, moderlös. Drevet tappar spåret medan skymningen faller, drar sig motvilligt hem mot stugvärme, rapportering. Älgkalven ensam kvar, ensam djupt in i innanmätet, ett inre rum av livsvilja, av rätt att leva, finnas här, ett tomrum nu, hjärtat klappar ekande i den plötsliga tystnaden, ensamhetens tystnad. Höstkylan på väg, in i det inres kammare av skräck.
Morgondagens väder kom för tidigt, innan ens kvällshimlen med sitt pågående väder hunnit in i höstens nattmörker. Kartan bredde ut sig över den redan blanka gårdagen, punkterna spridda i alla väderstreck, som om en bil kört förbi i regn och stänkt ner i distraktion. Den skrynklade ihop sig, hukande under långtidsprognosen, avvikande kurvor gömde sig i vecken, röda tabeller, skuggade riskzoner, alternativa förlopp med inlagda parametrar. En blick på paraplystället i farstun blev som att vrida klockan tillbaka, tillbaka till ett stilla dagsregn, lagom för den omsorg naturen kräver för att vara i balans.. Vädret förr leddes av den gäspande solen hon som i tv förkunnade när hon gick till sängs, hon som talade om vad klockan var slagen. Ja, utan ödesmättad innebörd.
De stora båtarna lämnar hamnen, krymper i riktning mot horisonten under en rad av sjunkande moln, lägre i år, snabbare på väg till upplösning mot mörknande kanter, tätare, trängre, inåtvända. Ögonblickets fästpunkt ännu inom räckhåll, ännu trygg i en utsträckt vila, en tillfällig förlängning av nervtrådarnas dolda signaler.