AKTUELLT
-
I tider då ingen lyssnar på någon annan…
I tider, som Fito Páez sjunger, då alla är emot alla, vill jag gärna dela denna dikt med er:
Jag vill inte arbeta för den mörka natten
om det inte är aftonen före Ljuset.
Det är inte mitt mål, självfallet, men någon
som läst dessa versrader sa: ”Bitter poesi”.
Hur som helst skulle jag vilja tjäna
endast en skandal: kärlekens.
Tjäna lidandet hos allt som måste dö.
Tjäna Människan är död! Leve människan!
Ödmjukt tjäna genom
att lämna poesin vidare från hand till hand
som arbetare gör med tegelstenar
vid foten av en byggarbetsplats.
Och allt övrigt saknar betydelse.Fernando Sánchez Sorondo är författare till detta ”Ode till tjänandet” som jag har hämtat ur hans diktsamling Salpicón las más noches. Den överlevde de diktaturer som på 1970-talet raserade hem, böcker, anteckningar och varje tecken till motstånd mot de barbariska militärjuntor som utropade sig själva till fosterlandets, familjens och statens räddare. Jag hittade denna Salpicón från -74 i mitt utgallrade bibliotek, skyddad av Trilce och León Felipes Antología rota. Och jag berättar detta eftersom jag också skulle vilja undvika att skriva bitter poesi, även om jag, som León Felipe sjöng, ”inte heller kan ha en söt vers/för jag har inte kommit hit för att få någon att sova”. Detta vittnar jag om i mina Bekännelser en nordisk sommarkväll som presenteras i Outgivet, i texten ”Inför ett nytt 12 oktober”, och i min diktsamling Cuencas de angustia som nyligen gavs ut i Buenos Aires av förlaget Charco och som ni kan läsa en kort presentation av på sidan Verk.
I denna 10:e omarbetade upplaga (tack vare Hanna Wanngårds arbete) av Poesibladen finns också nu en presentation av tre essäistiska verk: Ficcionalidad & Ideología, Hispanoamérica desde la alteridad och Abya Yala: Genocidio y esclavismo en la cuna de la modernidad, nyligen publicerad i Montevideo av förlaget Alter. Jag kommer att hålla ett föredrag om denna bok den 7/11 kl 18:00 på Världsbiblioteket i Solidaritetshuset, Tegelviksgatan 40, Stockholm.
I ett försök att i viss mån motverka allt mörker som omger oss, och framhålla det som Fito Páez sjunger om att ”ingen kan leva utan kärlek”, kommer jag tillsammans med Jonas Modig att ha en uppläsning av Kärleksdikter mot mörker (23/11, kl 14:00 i St Pauls Bok & Pappershandel. Mariatorget 7). Under tiden har jag lagt ut den digitaliserade versionen av min diktsamling Innan jag möter hennes blick på Biblioteket Utangränser. Om du är intresserad av diktsamlingen kan du beställa den från poesibladen@poesibladen.com så skickar jag boken utan kostnad.Vi ses och hörs!
Juan Carlos
2024 10 07
video: Malin Nicander UPPHOV OCH MOTIV TILL POESIBLADEN
Motiven till att jag satte igång med detta förlagsäventyr är flera och upphoven många, men den tändande gnistan var utan tvivel mitt möte med en grupp asylsökande i början av 2017. De var afghaner som hade flytt från kriget och nu befann sig i ett slags limbo, halvt förvisade till Stockholms utkanter där de i över ett år inväntat svar från Migrationsverket om sina uppehållstillstånd. Så privilegierade vi kunde känna oss, vi som från första dagen av vår ankomst till Sverige på den tiden, accepterades som flyktingar även om vi inte varit med om bombanfall eller massakrer eller sett våra hemstäder jämnas med marken!
Efter ett av mina veckomöten med de asylsökande, började jag gå igenom anteckningsböckerna där jag hade skrivit om de första intrycken av min egen upplevelse av samhället som tagit emot mig. På så sätt blev jag varse att den livskris som drabbade mig på den tiden var mycket lik den hos dagens afghaner, trots våra olika erfarenheter: min starka känsla av att ha förlorat allt och ha blivit en främling som ingenting förstod av det som fanns omkring mig.
Av dessa sidor, som jag alltså skrev i slutet av 70-talet, satte jag ihop Det räddande arket. Men vilket förlag kunde i våra tider tänkas ge ut poesi som söker ge en bild av den komplexa verkligheten för en nyanländ? Det handlade inte enbart om att bespara mig själv frustrationer när jag beslöt mig för att starta Hojas de Poesía (Poesibladen). Jag gjorde det utifrån ett trängande behov av att med min räddningsbåt bidra till försvaret av de asylsökande, men också för att öppna en dörr och släppa ut dikterna som funnits inspärrade i mina anteckningsböcker. Ur denna farkost kom också mina Omaka bråddjup att födas, liksom mina personliga erfarenheter Innan (och, framför allt, efter att) jag möter hennes blick, liksom försöket att blotta den förhärskande narcissismen Under Örvendels glimtar. JCP, September 2020. Övers Manni Kössler