BEKÄNNELSER EN NORDISK SOMMARKVÄLL
Jag är beroende av vitt bröd
kanelbullar
kriminalserier,
min livskamrats leende
och av värmen i blicken
hos dem jag träffar, dessutom
av doften från våt jord
efter sommarens regn
Och jag skäms inte för mina brister:
att ha beställt spanskt rött i stället för
en Chevalier-Montrachet Grand Cru
till inlagda musslor,
eller att ha blivit gammal utan att minnas
första gradens ekvationer
eller formeln för fritt fall
även om jag minns din
et pur si muove
min käre Galileo
Inte heller skäms jag över
att rodna när jag ljuger
över att vara i min egen ålder
eller att gråta av raseri
när jag bevittnar hat och minns
tjugoåringar som kastades i floder
eller begravdes på
militärförläggningar,
på soptippar och ödetomter.
MOT KRIGET
FRAGMENT
Säg sanningen.
Säg, åtminstone, din sanning.
Och låt sedan vad som helst hända:
att de river sönder din älskade boksida,
att de sparkar in din dörr.
HEBERTO PADILLA
1
Även om vi inte vore
annat än hemvist för en organiserad
anhopning av bakterier och atomer
eller något slags rovgirigt liv
som förorenar sin givmilda
värd, hur kan vi undgå att uppröras
när städer jämnas med marken
och gamlingar, kvinnor och barn
massakreras?
Och när vapenhandlarna har fullt
upp medan deras representanter
i Säkerhetsrådet överlägger
om hur freden ska upprätthållas
i världen, hur kan vi då lyssna till
koltrastens kvittrande sång i fönstret
och besvara leendet
från en medmänniska?
Hämnden, revanschen, tjänar
till ingenting, gör bara situationen värre.
Med hat går ingenting att lösa.
EDITH BRUCK
Författare och förintelseöverlevande
2
Inga ord återstår,
och hittar du dem
dränker de dig
i sin tomhet
inga ord återstår
inför Hamas folkmordiska
massaker, endast
klagorop på hämnd,
hat
och en än värre terror
riktad mot en annan
annanhet
inga ord återstår
och hittar du dem,
förgiftar de
dödar de
Och det Israel bedriver är statligt
understödd terrorism. Eller statsterrorism.
AVI SHLAIM
Historiker med dubbel nationalitet,
israelisk och brittisk
3
Inga fåglar, inga
pappersdrakar
på himlen, bara
missiler och explosioner
som skövlar
hem
skolor
sjukhus
flyktingläger
Gaza håller på att bli en gravplats för barn.
De israeliska styrkorna har fortsatt att
bomba civila, sjukhus, flyktingläger, kyrkor,
moskéer och FN-anläggningar, inklusive
skyddsrum. Ingen går säker. Mardrömmen i
Gaza är mer än en mänsklig kris. Det är en
kris för mänskligheten.
ANTÓNIO GUTERRES
FN:s generalsekreterare
4
Vem berörs inte
inför massakern
på oskyldiga?
Vem kan hävda
att de inte visste
eller tiga kallsinnigt
när människan blir
människans varg,
med Plautus ord?
5
Och vem kan vara tyst inför
islamofobin
eller antisemitismen,
eller förklara sig neutral
inför ett folkmord,
och inte framför spegeln
känna skam
över att vara
en homo sapiens?
6
Förnuftet sover, bara
fasan finns
och det vildsinta raseriet
hos en armé
verksam som
mordängel i judarnas
namn
och det är inte
det israelitiska folket
det är inte judarna…
Rötterna till konflikten går tillbaka
åtminstone till 1948, till Nakba
[den “Katastrof ” som drabbade
palestinierna efter utropandet av staten
Israel och fördrivningen från deras land].
Nakba är inte en isolerad händelse som
inträffade 1948, då tre kvarts miljoner
palestinier fördrevs och namnet Palestina
suddades ut från kartan. Det är en
pågående process och inte en
engångsföreteelse. Sedan 1967 har Israel
byggt bosättningar och utvidgat dem. Man
annekterade östra Jerusalem och har
genomfört en etnisk rensning där. I dag
kan vi vara på väg mot ett andra Nakba, en
andra stor katastrof med massfördrivning
av palestinier.
AVI SHLAIM
Historiker med dubbel nationalitet,
israelisk och brittisk
7
Hur tända ljuset när
hat och lögner växer?
Hur dricka rent vatten när
gazaborna bara har
saltvatten att tillgå?
Hur äta sin frukost
när de möjligen får
en brödkant varannan dag?
ur lyssna på John Williams när
hundra spädbarn om dagen dödas
tack vare den effektiva
amerikanska beväpningen?
Detta är Gaza i december 2023. Ett helvete
som saknar el, vatten, gas, mat och
mediciner, trots en veckas vapenvila för de
2,3 miljoner människor som bor där, varav
nästan hälften minderåriga. De kan inte ta
sig därifrån. De är instängda på 365
kvadratkilometer i ett av planetens mest
tätbefolkade områden.
MÓNICA CEBERIO BELAZA
8
Det finns inga helveten på jorden, däremot
inrättare av enklaver
utomhusfängelser
utan elektricitet
utan vatten
utan bränsle
utan mat eller mediciner och där
det föds barn
ur döda mödrar, där
barndomen tar slut och dör
bland ruinerna av
raserade hus
Endast i fiktionen finns helveten
och fallna änglar,
på jorden
nationalism och brottslingar
verksamma som politiker
…folkmord är förintelsen av ett folk helt
eller delvis genom olika handlingar som
dödar, tillfogar allvarlig psykisk
eller fysisk skada och skapar förhållanden som gör
livet omöjligt.
FRANCESCA ALBANESE
FN:s expert på mänskliga rättigheter
9
Idag skulle jag ha velat vakna upp som en hund
en gatuhund som varken drömmer om missiler
eller granater, en hund som aldrig skulle kunna
föreställa sig den oöverträffade mänskliga ondskan,
en blandrashund utan herre eller kedjor
en hund som inte läser tidningar
och aldrig fick veta något om lilla Hind
som dödades i Gaza när
hon bad om hjälp
omgiven av lik, en hund
som aldrig skulle ha känt till
ambulansen med de brända
kvarlevorna av dem som var på väg
för att rädda henne
en hund som aldrig hörde
Mister Biden kalla folkmordet
på det palestinska folket
för en “överdrift”, en utstött
hund som inte vet ett dugg
om mänskligheten som hålls gisslan
av korrupta teknokrater
missionerande mördare
och psykopatiska chefer
i multinationella företag
(Till Bowie)
Döden finns överallt i Gaza. Du bor i norr,
överlever bombningarna och beger dig
söderut, lyder israeliska order och tänker att
du kommer att vara tryggare där, men de
dödar dig ändå. Det är vad som sker, det
kallas folkmord.
SAMIR ZAQUT
Vice vd för den humanitära organisationen
Al Mezan i Gaza
10
Lika blodbesudlade som vapentillverkarnas
händer är
statschefernas
ingenjörens
administratörens
återförsäljarens
affärsmannens
aktieägarens
envåldshärskarens
befälhavarens
generalens
amiralens
den lydiga pilotens
den fogliga rekrytens
politikern som agerar talesman
för vapenindustrin
och företagsledarens, denne oförställde
dyrkare av Marknaden, alla livnär
de sig på ”oavsiktliga förluster”, alla
belåtna med sina inälvor proppfulla
av människokött: högmodiga kannibaler
i hjärtat av självutnämnda
civiliserade samhällen
I mer än 90 dagar har vi kämpat för att få
vår dagliga mat, vatten och elektricitet för
att överleva. Är detta vår eller Hamas kamp?
Hur mycket måste vi kämpa i en
strid som vi inte har valt? Hur? Kan man
vinna ett krig som man har blivit påtvingad?
Och kan jag uttrycka min åsikt offentligt
eller ställa dessa frågor i Gaza?
AYMAN OWEIDA
Författare och litteraturforskare vid Institutet för Palestina-studier
11
Vad kan vi göra när fanatikerns
dogmatism förvandlar
den utsugne till utsugare
den förtryckte till förtryckare
den offrade till folkmördare?
Vad kan vi göra när vapenproduktionen
tredubblas och Framsteget vetenskapligt inrättar
utrotningsläger?
Vad kan vi göra när Kapitalet och Vetenskapen för oss
till randen av den totala katastrofen?
12
Vi vet det
när vi slår upp gryningens blad
på vid gavel
och överfalls av
Maktens
lagliga grymheter
(ingen blick finns
som hatet inte kan förgöra
för att i dess iris
resa en ny förtryckande varelse)
vi vet det
varken ordet
eller kärleken
eller ömheten räcker till,
inte heller drömmarna
men i våra gester
finns andetagen
och från de platser
som all landsflykt uppdagar
gör de
tillsammans med oss
motstånd.
Tolkning: Manni Kössler
INTIMITETER FRÅN EN FÖRLORAD OSKULD
1
När förlorade jag min oskuld egentligen?
Kan det ha varit i Broder Simons knä,
läraren som tålmodigt förklarade
den Heliga Treenighetens Mysterier
medan han smekte skrevet på
sina sjuåriga elever? Eller när
en kusin sa till mig Dumbom, det var inte storken
som kom med din lillasyster. Eller kanske
när jag äntligen insåg att min storebror
inte kunde prata, gå eller leka med mig
eller med någon annan, och att han steg för steg
skulle dö tärd av maktlöshet och sorg.
Eller kanske förlorade jag den i den brutala
avvänjningen när min mor fick nog
av mitt ständiga klängande.
-
2
Det är inte på grund av allt detta jag har slutat
vara lycklig än mindre
papperslös. Det var verkligen inte
när jag läste García Márquez
och inte heller tidigare när Jean Valjean tog mig
genom kloakerna i Ljusets Stad
och råkade där snubbla över Camus och Sartre.
Det var inte heller när jag reste som tonåring genom
Utopins vägar tillsammans med Kropotkin
och Landauer, och inte ens när jag lämnade
föräldrahemmet och mina steg
gick försiktigt och auskulterade
midnattsnätterna i Teluria
träffarna på Konstskolan
de kollektiva utrymmena.3
Jag måste ha förlorat min oskuld långt tidigare,
kanske när Lumumba mördades
och jag var tvungen att fråga vem han var
eller senare på gatorna i Montevideo
där Yankees go home ekade
medan napalmbomberna föll
över skolbarn och bönder
i Sydostasien eller till och med tidigare
och nästan utan att inse det
när jag läste en dikt av Amorín
eller när jag kände orättvisans tjut
från min farfars gitarrspel.4
Jag vet inte när jag förlorade
oskulden, det kan ha varit när jag
som barn hörde Leon Fleischer
berätta för min far om det hemska slutet
för hans familj i Nazityskland
eller helt enkelt i en ordlista när
jag hittade ord utan att riktigt förstå dem
och fortsatte att leta efter och hittade
betydelser som inte fanns i någon ordbok,
jag vet inte när om det var
på gatan, i sängen, i vaket tillstånd
eller i sömnen eller en sorglig eftermiddag
med Vallejos härolder som slog
och slog
på min kropp.5
Jag kan aldrig veta när oskulden
flydde från mina handlingar, kanske
när jag slutade köpa lyckan
som erbjuds på marknaden
och jag började se på livet
med den föraktade utbölingens seende,
med min fars fattiga judiska vänner,
med rödskinnen som jag tillsammans
med John Wayne
dödade
med min plastrevolver
jag kommer aldrig att veta när oskulden blev
blixtnedslag åskby raseri,
rastlös skugga som aldrig upphör
att överrumpla mig.
Tolkning: Emiliano Piñeyro
SOM EN LITEN ÖM FLICKA
Han var kort, hade indiansk näsa, kolsvarta ögon, och gitarren,
gitarren hade han alltid med sig.
En gång i veckan kom han till mitt föräldrahem
för att lära mig sin konst.
Jag kommer alltid att minnas första gången
när jag satt mitt emot honom och han räckte mig
sin stora, mörka, spanska gitarr.
Jag tog i den med alla mina krafter.
Mina små fingrar kämpade för att hitta de rätta ställena
bland åtta väl stämda strängar…
Då säger han till mig med sin ljusa röst:
– Inte så, inte så Carlitos… spara dina krafter
till senare tillfällen i livet. Ta gitarren så som du skulle ta
en liten, öm flicka: ljuvast kommer den att ljuda
om du från första början visar henne ömhet.
Jag lärde mig aldrig att spela.
Men min farfar lärde mig en del
om livet, kärleken, passionen,
rytmer
som dansade i midjan på hans gitarr.
INGEN
En skugga
närmar sig min rygg
ovälkommen, ovårdad, ofri
i jakten på pantburkar,
förkroppsligad misär skapad
av överflödet
hos de som har
alla dörrar öppna
och fast mark under
sina sneakers, färgade
med berövat blod
Tolkning från spanska: Emiliano Piñeyro
-
ATT ÅLDRAS
Att endast andas in
brisen från det
oåterkalleligt förlorade,
vägra att
föreställa sig framtider,
glömma att vara
en del av tillvaron, minnas
stjärnfallet utan att märka
de som föds
till vår takt, acceptera
en rutin som går emot
universums rytm, förlora,
som du skrev Cernuda
förmågan att förälska sig
Tolkning från spanska: Emiliano Piñeyro
-
TILL EN KRÅKA
En kråkas kraxande skar igenom
gryningen, samma som flyger
från granarna till stranden. I fjärran
gulnar himlavalvet, bakom
ett åskmoln gömmer sig
en försvagad stjärna,
vattnet tystnar, inte en gren
rör sig, bara fågelns rastlöshet
när den kallar på sina kamrater
och jag går ut för att få låna
dess hesa röst
dess svarta vingar
Tolkning från spanska: Emiliano Piñeyro
ARBETSMORAL
Tidigt
när arbetsplatsen visar
oorganiserade rester
av det fixerade förflutna
och dataskärmen lyser med
sin lurande jungfrulighet
satte jag mig bland
för tidigt åldrade tidningar
för att dricka mitt vanliga
morgonkaffe
jag vet inte vad som dök upp först,
ditt leende eller kan kända
var din andning
som suddade ut kultursidan
eller kanske dina bröst
som tryckte på optionsknappen
just när jag skulle sätta mig
vid datorn?
när ännu ingen hade kommit
och annonser,
artiklar och rubriker
vilade i sina manuskript, sprang
jag över hustaken
för att i den tidiga morgonen
vara mellan
dina doftande lår.
OSYNLIGA BROAR
Vid avståndet mellan
höst och vår
vid avgrunden
mellan syd och nord
vid muren mellan vi och de
möts vi
på osynliga broar över
förnuft och passion
genom tid och otid
du och jag.
GOTT OM SYRE
Vi har nästan jämt
eldat för fullt
men vårt förråd är
fortfarande laddat med
torr ved, den ger
god förbränning
och balanserat
värmevärde,
askan
är flyktig och ljusgrå
visar inget utsläpp,
vi har gott om syre.
(Till IKW)