INTIMITETER FRÅN EN FÖRLORAD OSKULD

1
När förlorade jag min oskuld egentligen?
Kan det ha varit i Broder Simons knä,
läraren som tålmodigt förklarade
den Heliga Treenighetens Mysterier
medan han smekte skrevet på
sina sjuåriga elever? Eller när
en kusin sa till mig Dumbom, det var inte storken
som kom med din lillasyster. Eller kanske
när jag äntligen insåg att min storebror
inte kunde prata, gå eller leka med mig
eller med någon annan, och att han steg för steg
skulle dö tärd av maktlöshet och sorg.
Eller kanske förlorade jag den i den brutala
avvänjningen när min mor fick nog
av mitt ständiga klängande.

2
Det är inte på grund av allt detta jag har slutat
vara lycklig än mindre
papperslös. Det var verkligen inte
när jag läste García Márquez
och inte heller tidigare när Jean Valjean tog mig
genom kloakerna i Ljusets Stad
och råkade där snubbla över Camus och Sartre.
Det var inte heller när jag reste som tonåring genom
Utopins vägar tillsammans med Kropotkin
och Landauer, och inte ens när jag lämnade
föräldrahemmet och mina steg
gick försiktigt och auskulterade
midnattsnätterna i Teluria
träffarna på Konstskolan
de kollektiva utrymmena.

3
Jag måste ha förlorat min oskuld långt tidigare,
kanske när Lumumba mördades
och jag var tvungen att fråga vem han var
eller senare på gatorna i Montevideo
där Yankees go home ekade
medan napalmbomberna föll
över skolbarn och bönder
i Sydostasien eller till och med tidigare
och nästan utan att inse det
när jag läste en dikt av Amorín
eller när jag kände orättvisans tjut
från min farfars gitarrspel.

4
Jag vet inte när jag förlorade
oskulden, det kan ha varit när jag
som barn hörde Leon Fleischer
berätta för min far om det hemska slutet
för hans familj i Nazityskland
eller helt enkelt i en ordlista när
jag hittade ord utan att riktigt förstå dem
och fortsatte att leta efter och hittade
betydelser som inte fanns i någon ordbok,
jag vet inte när om det var
på gatan, i sängen, i vaket tillstånd
eller i sömnen eller en sorglig eftermiddag
med Vallejos härolder som slog
och slog
på min kropp.

5
Jag kan aldrig veta när oskulden
flydde från mina handlingar, kanske
när jag slutade köpa lyckan
som erbjuds på marknaden
och jag började se på livet
med den föraktade utbölingens seende,
med min fars fattiga judiska vänner,
med rödskinnen som jag tillsammans
med John Wayne
dödade
med min plastrevolver
jag kommer aldrig att veta när oskulden blev
blixtnedslag åskby raseri,
rastlös skugga som aldrig upphör
att överrumpla mig.

Tolkning: Emiliano Piñeyro

SOM EN LITEN ÖM FLICKA
Han var kort, hade indiansk näsa, kolsvarta ögon, och gitarren, 
gitarren hade han alltid med sig. 
En gång i veckan kom han till mitt föräldrahem 
för att lära mig sin konst.
Jag kommer alltid att minnas första gången
när jag satt mitt emot honom och han räckte mig 
sin stora, mörka, spanska gitarr.
Jag tog i den med alla mina krafter. 
Mina små fingrar kämpade för att hitta de rätta ställena 
bland åtta väl stämda strängar…
Då säger han till mig med sin ljusa  röst:
– Inte så, inte så Carlitos… spara dina krafter 
till senare tillfällen i livet. Ta gitarren så som du skulle ta 
en liten, öm flicka: ljuvast kommer den att ljuda 
om du från första början visar henne ömhet.

Jag lärde mig aldrig att spela. 
Men min farfar lärde mig en del 
om livet, kärleken, passionen, 
rytmer 
som dansade i midjan på hans gitarr.

INGEN
En skugga
närmar sig min rygg
ovälkommen, ovårdad, ofri
i jakten på pantburkar,
förkroppsligad misär skapad
av överflödet
hos de som har
alla dörrar öppna
och fast mark under
sina sneakers, färgade
med berövat blod

Tolkning från spanska: Emiliano Piñeyro

 

 

ATT ÅLDRAS
Att endast andas in
brisen från det
oåterkalleligt förlorade,
vägra att
föreställa sig framtider,
glömma att vara
en del av tillvaron, minnas
stjärnfallet utan att märka
de som föds
till vår takt, acceptera
en rutin som går emot
universums rytm, förlora,
som du skrev Cernuda
förmågan att förälska sig

Tolkning från spanska: Emiliano Piñeyro

TILL EN KRÅKA
En kråkas kraxande skar igenom
gryningen, samma som flyger
från granarna till stranden. I fjärran
gulnar himlavalvet, bakom
ett åskmoln gömmer sig
en försvagad stjärna,
vattnet tystnar, inte en gren
rör sig, bara fågelns rastlöshet
när den kallar på sina kamrater

och jag går ut för att få låna
dess hesa röst
dess svarta vingar

Tolkning från spanska: Emiliano Piñeyro

ARBETSMORAL
Tidigt
när arbetsplatsen visar
oorganiserade rester
av det fixerade förflutna
och dataskärmen lyser med
sin lurande jungfrulighet
satte jag mig bland
för tidigt åldrade tidningar
för att dricka mitt vanliga
morgonkaffe

jag vet inte vad som dök upp först,
ditt leende eller kan kända

var din andning
som suddade ut kultursidan
eller kanske dina bröst
som tryckte på optionsknappen
just när jag skulle sätta mig
vid datorn?

när ännu ingen hade kommit
och annonser,
artiklar och rubriker
vilade i sina manuskript, sprang
jag över hustaken
för att i den tidiga morgonen
vara mellan
dina doftande lår.

OSYNLIGA BROAR
Vid avståndet mellan
höst och vår
vid avgrunden
mellan syd och nord

vid muren mellan vi och de
möts vi
på osynliga broar över
förnuft och passion
genom tid och otid
du och jag.

GOTT OM SYRE
Vi har nästan jämt
eldat för fullt
men vårt förråd är
fortfarande laddat med
torr ved, den ger
god förbränning
och balanserat
värmevärde,
askan
är flyktig och ljusgrå
visar inget utsläpp,
vi har gott om syre.

(Till IKW)