HEDERSGÄST

Sergio Altesor Licandro (Montevideo, 1951) blev tidigt publicerad i tidskrifterna Los huevos del Plata, El lagrimal trifurca och Nocolumbus. Han fängslades 1971 på grund av sin politiska verksamhet och skrev sin första diktsamling – Río testigo (Ediciones de la Banda Oriental, 1973) – dels på fångvårdsanstalten Punta Carretas, dels i militärfängelset Punta de Rieles. År 1976 deporterades han till Europa och slog sig ner i Sverige, där han studerade på Konstfack, så småningom undervisade i experimentell teckning och grafik på Konstskolan, hela tiden intensivt aktiv som bildkonstnär. I Sverige gav han ut Trenes en la noche (Nordan, 1982; illustrerad med träsnitt av författaren) och Archipiélago (Siesta, 1984). På svenska har långnovellen ”Det stora svarta” (Malmöboken, ABF, 2006) och Telegrambyrå (Poesía con C, 2008) utkommit. I Uruguay har Altesor publicerat diktsamlingarna Diario de los últimos días del archipiélago (Vintén Editor, 1995), Serpiente (Vintén Editor, 1999; verket tilldelades Premio Municipal de Poesía samt Premio Nacional de Literatura). Efter romanen Río Escondido (Fin de Siglo, Montevideo, 2000; tilldelades Premio Posdata 2000) följde romanerna TAXI (Estuario, Montevideo, 2016; samma år nominerad till Premio Bartolomé Hidalgo) och El café del griego. Un estudio de la luz (Estuario, 2018). Cuadernos de dibujo (1978–1993) (Yaugurú, 2020) en omfattande samling bestående av 25 häften med teckningar i kombination med dikter och fragment ur romaner, är författarens senast utgivna bok.
Traducción: Manni Kössler

• DEN ANDRE I TYSTNADEN
• ELÄNDIGA REGN
• FLYKTINGAR

I tystnaden sover den andre. I tystnaden färdas den andre ge
nom Madagaskar. I tystnaden har den andre magiska krafter.
Den andre i tystnaden existerar. Den andre i tystnaden är tyst
naden. I tystnaden suger den andre upp alla tankar. Den andre
i tystnaden är gömd, går längs flodkrökarna utan en osynlig när
varos gestalt. Den andre i tystnaden är osynlig. I tystnaden är den
andre mycket synlig. I tystnaden är den andre vacker, strålande,
lycklig, nästan abstrakt. I tystnaden är den andre en annan. Den
andre i tystnaden glömmer oss, har nya vänner, nya älskande, tar
semester under en lång sommar. I tystnaden finns ett subjekt som
tänker på den andre. I subjektets tystnad är den andre predikat.
Den andre i tystnaden är ett långt predikat med oändligt många
rumsadverbial. Predikatet som den andre är i tystnaden har ett en
da tidsadverbial, nämligen det tystnadens presens i vilket subjektet
tänker på den andre.

Traducción: Manni Kössler

Natten faller över den jättelika kudden av vattenånga som
täcker staden. Sedan börjar det regna. De stora dropparna faller
från porösa moln och strömmar över innergårdarna av trasig
betong, gårdarna som ligger hopträngda mellan de inre
lägenheternas väggar, vattnet forsar över de svarta pölarna efter
ett annat tidigare regn, över upplösta sopor och plastpåsar, över
fruktskal och ben som hundarna fortfarande gnager på. Och
från allt detta stiger änglarnas ruttna lukt, den från de gråa
varelserna som blivit kvar för att uthärda den sista natten, den
sista gryningen, den sista döden, den sista blicken, den sista
tystnaden utan att någon sett dem, ingen talat till dem, ingen
lagt märke till att de var där. Men de hade med sig maten, de
ringde samtalen, de skaffade fram stolarna, de bäddade
sängarna, de lade filtar om dem som darrade och de fattade tag
om blinda och vilsna händer. Och nattens svamp, fylld av mörkt
regn, sög upp allt det gift som Gud utsöndrade. Människorna
här nere höll sig gömda så gott de förmådde undan hans eviga
ursinne.

Traducción: Manni Kössler

Den grekiska flickan hade en blå röst i högtalaren en röst som den där de
där dagarna då de grekiska flyktingarna visade fotografier av
stridsvagnarna på gatorna i Aten de visade fotona för de chilenska
argentinska brasilianska uruguayanska turkiska flyktingarna som satt på
träbänkarna den grekiska flickan med långt svart hår slog orden mot den
blåa trumman av rökfylld luft i en värld där alla var flyktingar små öar
molekylära glasrutor i världens implosion världens tidvatten i den där lilla
svenska staden den där våren då alla tittade på fotografierna tittade på
rösten av bitter sammet några trodde att cigarrettröken träbänkarna
äntligen var en plats utan bråte och skräp den stabila marken i ett hem.

Traducción: Manni Kössler